Kapitel 1 - Saltkungens tunnlar

[sastaz]

Martha, den bakomliggande väggen verkar inte segmenterad på samma sätt och den rör sig inte när du river i den. Det är en fin, slät vägg, lätt att lämna sina märken på, inte alls som de grovhuggna grottgångarna på våningen över.

Fräsandet har nu upphört men det luktar rejält bränt. Även blåsten har avtagit.

Vad gör ni? (Om ni inte skriver något förutsätter jag att ni avvaktar.)

[Nordbo]

Wolfram

föreslår, en passant, med twitchande näsborrar: "Vi har en annan, troligen mer lättforcerad dörr bakom oss" och pekar över axeln på den andra dörren han just varit och undersökt.

[sastaz]

Glad midsommar alla!

[kroken]

samma, glad midsommar

Gotthard

Det låter som en bra väg, vi går
Öppnar dörren wolfram nämner.

[2097]

Martha
Gömmer mig i skuggorna igen. För att kunna hugga stabba bita och riva ev monster

[sastaz]

Gotthard, du stegar fram till dörren. Det är en bastant trädörr med grova metallbeslag och ett stort lås. Den är dock olåst och svänger upp ganska enkelt. Bakom dörren leder en korridor vidare och svänger snabbt av åt höger. Du tar täten in och följer korridoren framåt med Wolfram och de andra i släptåg.

Korridoren slutar upp i ett långsmalt rum, till synes utan fler utgångar. Stengolvet i detta rum är spräckt på ett flertal ställen där tjocka rankor letar sig från sprickorna hela vägen upp till taket, där de bildat en nästan kompakt grönska. Utspridda över rummet finns ett antal konstruktioner som ser ut som öppna lådor i tegel. Även dessa är tätt omslingrade av rankorna.

Martha, du blir kvar i skuggorna bakom en av väggpanelerna. Precis innan siste personen i sällskapet försvinner in i korridoren hinner dina rymdögon uppfatta vad som ser ut som en stor skalbagge komma in via taket genom tunneln som ni ännu inte utforskat. Skenet från Taids lykta reflekteras i skalbaggens glänsande ryggplattor. När Taid försvinner längre in i korridoren blir skalbaggen svår att urskilja, även för rymdsynen.

[2097]

Martha
Jag tar gärna emot skalbaggens gåvor, som hon har åt mig i sitt inre. Jag vill inte genera henne genom att dra åt mig uppmärksamhet. Jag öppnar bara, helt i det dolda, kitin-paketet med mina klor och sen äter jag upp allt det som finns där. Bär med mig hennes coleoptera i min mages rymd. Smälter dem där inne som snödroppar i april. Ia, ia!

Ska jag slå några lönnhuggsslag el likn?

[Nordbo]

Wolfram

tittar som första åtgärd upp i det beväxta taket genom att hålla facklan så högt det går utan att komma för nära rankor som kan fatta eld. Hänger det några skummisar bland lianerna ?

180624_karta.jpg (64.27 KiB) Viewed 991 times

[sastaz]

Martha, skalbaggen sitter sex meter upp i taket, men om du klättrar - eller smyger - upp för trappan borde du nå den. Medan du funderar i några sekunder bara stannar skalbaggen upp och börjar ge ifrån sig ett lågt skrapande ljud. En ljuskägla slår ner från skalbaggens rygg mot golvet.

Om du vill smyga dig på och anfalla, slå ett smygaslag och därefter ett anfallsslag. Även om du misslyckas med att smyga kommer du att få anfalla, men utan lönnhugg.

Wolfram, taket är tätbevuxet, som ett tjockt lager klängrankor, men du ser inget levande där uppe.

[2097]

[1d20+4] = 8+4 = 12 rang + smy + smi

[1d20+1] = 17+1 = 18 smi

[2097]

[1d6] = 5

[Nordbo]

Kan vi i Växtrummet höra vad som pågår i Skalbaggsrummet ?

[sastaz]

Martha, du glider upp för trätrappan mot skalbaggen. Trappen knarrar betänkligt och skalbaggen vänder sig mot dig och lägger huvudet på sned, precis innan du sveper till den med dina klor. Den tappar fästet från taket, far i backen och blir liggande. Det låga skrapande ljudet kommer dock fortfarande från kroppen.

Wolfram, ni hör inifrån växtrummet hur det smäller till ute i skalbaggerummet.

[2097]

Jag försöker öppna den för att komma åt maten inuti

[Nordbo]

Wolfram

till de andra: "Hörde ni! Är rymdtanten i fara ?!" och skruvar sig ca 80 grader bakåt, morgonstjärnan i högsta hugg

[kroken]

Gotthard

Jag smyger till skallbaggerummet.

[Nordbo]

Wolfram

skruvar sig en sisådär 11 grader till medan han väntar på om någon av de andra som är kvar i växtrummet eventuellt ids kommunicera.

[sastaz]

Förvirring verkar råda i växtrummet. Som Wolfram påpekat verkar Martha dröjt kvar i cirkelrummet och när smällen hörs töms växtrummet på folk. Kvar dröjer Wolfram och Taid. Taid vänder sig mot Wolfram med rödsprängda ögon: "det kanske är han?"

Martha, du demonterar baggen i beståndsdelarna. Många flytande vackra nyanser av blänkande grönt, lila och grått. En fröjd för ögonen!

Gotthard är först ut i cirkelrummet (slå ett smidighetsslag för förbli oupptäckt, +2 för att du är tjuv). Strax efter att han rundat hörnet kommer Hercker och Morest utstövlandes med pållykta och treudd i högsta hugg. De bägge bromsar in tvärt när en annan varelse uppenbarar sig i den andra korridormynningen. Silhuetten som avtecknar sig mot väggen liknar mest en stor krabba. På varje "klo" sitter något som ser ut som en bit glödande kol.

[2097]

Äter upp de färggranna smyckena jag har framför mig!

Tycker det är bra att det har kommit in en kaotisk varelse i rummet♥♥♥

[2097]

Lägger Skingra Fruktan på varelsen så att den inte ska vara rädd för människorna jag har med mig